Konduktiviteten är det samma som elektrisk ledningsförmåga. Elektisk ledningsförmåga krävs för att korrosion eller rost ska kunna uppstå. Ökad elektisk ledningsförmåga ger därför i regel också ökade rostangrepp.
Hur funkar det?
Elektrisk konduktivitet mäts med hjälp av det elektriska motståndet. Ju lägre motstånd, desto större konduktivitet. Om din vattenanalys har hög konduktivitet innebär det att vattnet har god förmåga att leda elektricitet. Konduktivitet mäts i milliSiemens per meter (mS/m).
En vattenlösnings konduktivitet eller specifika ledningsförmåga beror på dess innehåll av lösta joner, dvs elektriskt laddade atomer eller molekyler. Hög konduktivitet är en indikator på förhöjda salthalter i ditt vatten, främst av ämnen som klorid, natrium och sulfat. För höga salthalter är ett problem eftersom det innebär att vattnet har metallangripande egenskaper.
Galvanisk korrosion uppstår när två olika metaller har kontakt i en vattenlösning som har elektrisk ledningsförmåga. Korrosionsprocessen på en metallyta i kontakt med vatten är en elektrokemisk reaktion mellan ett oädelt (anod) och ett mera ädelt område (katod), egentligen samma process som i ett galvaniskt batteri. Vid denna process bildas korrosionsprodukter (oxider) som avsätter sig på metallytorna eller följer med vätskeflödet runt i systemet.
Vilka motmedel finns?
Innehållet av lösta joner måste sänkas för att få ner konduktiviteten. Därför behandlar man vattnets elledningsförmåga till en nivå där korrosion inte är möjlig eller bara förekommer i mycket begränsad omfattning. Syre är en vital komponent i förloppet så en standardåtgärd är att sänka syrehalten med ”avgasning”.